ATTENTIONWH0RE

Nu är jag förbannad, PO RIKTIT!
Säg det face to face, du slipper inte undan din jävel.
Kriget har bara börjat!



And when I come home, they'll be damn proud of me!

Jag mår som jag förtjänar, I guess.
Jag hatar att jag blivit sjuk igen.
Och så är jag allmänt deppig och nere.
Så nu ska jag sova, faktiskt.

and I'll take the fall for you.

Idag sa jag vad jag tyckte och tänkte och jag vann på det.
Nu är jag inte stressad och magknipet är borta.

Jag ska ta allt bit för bit, time will tell.
Jag tänker inte hoppas.
Jag tänker inte bli sårad.
Jag ska vara passiv, som fan.


As we learned how to fight,
a hero of war, yeah that's what I'll be!
And when I come home,
they'll be damn proud of me!
I'll carry this flag, to the grave if I must.
Because it's a flag that I love,
and a flag that I trust.

Jag har varit ledig den här helgen.
Det kändes skumt, faktiskt.
Den här veckan har jag så jävla mycket att göra.
Jag borde satt igång redan förra veckan.

Drömde en utav mina sjuka drömmar i natt igen.
Den här gången handlade det om en person jag vill glömma.
Jag grät i alla fall när jag vaknade, det kändes så verkligt.
Och allt jag sa i drömmen skulle jag vilja säga i verkligheten.

Jag förstår inte varför du är så jävla fail.
Shit happens, life goes on.
Synd att det hade kunnat bli något bra.


And now we're left with broken promises.

Jag borde verkligen sova.
Jag borde inte sitta här och älta.


Innan jag ger mig in på det här,
vill jag veta om det är guld eller hundbajs i regnbågens slut.

Jag gör som vi sa, jag kör den nya taktiken. Jag bearbetar.
Jag lägger fram alla minnen på bordet, jag rensar hjärnan helt.
Sorterar dom i olika högar, beroende på smärtfaktor.
Sen plågar jag mig igenom det, gång på gång.
Vänder och vrider på minnena, bilderna, filmerna.
Jag börjar med dom värsta, dom med hög smärta.
Och jag känner redan nu att i den här högen kommer varje minne ta lång tid att bearbeta.
Men jag är på gång, och jag ska vara stark.
En vacker dag kanske den här taktiken gör mig lycklig, den som lever får se.

Idag har jag inte gråtit.
Igår grät jag.


Hold on, be strong.

"den är inte ultimat förns du har en tom spritflaska i röven,
fullt synlig pga dina kläder på golvet eller i en flaggstång." - kedin

Jag mår helt klart bättre idag.
Precis som du sa igår; vi får sluta förtränga och börja bearbeta.

Men jag orkade inte gå till skolan idag,
för det första avskyr jag klassen jag skulle haft lektion med,
och för det andra så hade jag inte sovit nånting.
Hantverksteknik B börjar göra mig stressad nu!
Jag har till jul på mig, och jul är runt hörnet.


Men idag spelar jag bara samma låt på repeat.
Ska snart ta tag i mitt liv, genom att duscha, köpa mjölk, hälla mig i en proteindrink, ta en rask promenad.

Ibland önskar jag att du fortfarande fanns i mitt liv,
och kunde peppa mig nu, släpa ut mig.
Alla behöver vi nog egentligen en PT, och jag saknar min!

Inatt gråter hjälten.
Jag kollade på semesterbilder, som en normal människa. Log åt alla galna saker vi gjorde. Sen började jag tänka. Då dök bilden av dig, med din arm runt hennes midja, upp i mitt huvud. Jag visste redan innan du vände dig om att det var du, jag hade förträngt ditt ansikte men jag visste ändå så väl. Du hånlog. Det måste du gjort. Det skar i mitt hjärta. Jag tänker på att den där armen har varit runt min midja, dina händer har varit i mitt hår, och helt plötsligt så minns jag allt. Jag minns allt vin, jag minns lukterna, jag minns hur jag försökte mota bort din arm, och hur jag redan från början visste att den här kampen kan jag aldrig vinna. Och jag hör mitt eget skrik. Skriker jag på riktigt nu, eller är det i mitt huvud? Gråter jag ljudlöst, eller skriker jag faktiskt ut smärtan? Jag vet inte längre. Jag vet inte när jag vaknar på nätterna om jag vaknar av mitt skrik, eller om jag skriker för att jag vaknar. Det smärtar. Varje gång jag minns stampar du på mitt hjärta ännu en gång, du smular sönder det, du trasar sönder mig. Du har förstört mig. Jag är förstörd. Krossad.

Och jag har precis blottat mig i min blogg, jag är nästan naken och sårbar. Nu har ni chansen att kasta glåpord. Ni kan inte krossa mig mer, så gör det nu. Snabbt, precis som om ni drog av ett plåster.

I was crying blood and you knew.

Detta är ditt beslut, helt och totalt ditt beslut.
Jag ska stötta dig, jag kan inte påstå att jag gillar de.
Men jag kommer ändå alltid finnas här.
Trust me, darl.


Idag har vi skoldans. Vafan, SKOLDANS?
Det är därför jag sovit fram till nu ungefär.
Jag kände mig utsliten idag,
och jag måste drömt något konstigt inatt,
för de kändes som att någon slitit ut mitt hjärta och stampat på det.

Nu är äntligen stylingen slut för det här året,
så nu pågår mina skolveckor tisdag-torsdag. Skönt!
Jag är så jävla trött på stylingen, alla jävla måsten.
Inte blir det bättre av att projektarbetet måste handla om - just de, STYLING!


Det kanske är meningen att man faller isär för att kunna bli hel igen..


Och jag lovade mig själv att inte falla igen, men fan vad jag önskar att jag fick ha dig nära.


Nu ska jag kila ner till ica och hämta paketet från gymgrossisten!



En hyfsat ny bild, enjoy!

Jag höll tummarna för dig, jag hoppades verkligen.
Men ännu en gång är du nere på botten,
och allt jag kan säga är att jag älskar dig.
Ibland räcker inte ens det.
Jag vill fixa dig, göra dig hel igen.
Men jag kan bara vara åskådare när livet fuckar med dig.
Det gör ont, som fan.

Här sitter jag när jag egentligen borde skriva min livsåskådning och mitt etiska fall. Jag borde nog fan rita lite atomer också. Men äh, varför göra det idag när jag kan göra det imorgon?

Jag drömde något helt sjukt igår natt.
Dom inblandade är;
Björn - En kille vi träffade i Bulgarien
Andreas - Min storebror
Pappa - Behövs förklaring?
En hel drös industriarbetare
Några poliser

Hela drömmen börjar med att jag och Björn slåss, riktigt slagsmål med knytnävar osv. Så jag försöker springa därifrån och han jagar mig, så jag får simma över en å och springa in i ett hus. Han springer efter och vi fortsätter slåss i de här gamla huset. Så jag får tag i en osthyvel och hugger av honom några fingrar, då får han också tag i en osthyvel och hugger den mitt i min ryggrad så den fastnar.

Vid den punkten i drömmen så vaknar jag av att det gör ont i ryggen och de känns som att de rinner blod över ryggen. Det tar ett tag innan jag lyckas somna om. Då fortsätter drömmen.

Efter att Björn huggit osthyveln i ryggen på mig så blir jag riktigt förbannad och tar en skalkniv (en såndär liten, kort kniv) och hugger den i hans hjärta så han dör. Precis då ringer de på dörren och där står polisen med en röd plåtbit i handen, dom frågar om den tillhör Andreas bil, och jag svarar långsamt "jaaa". Då berättar dom att bilen exploderat så han är antagligen död. Då började jag springa igen och fick simma över ån en gång till, på andra sidan stod pappa för att möta upp mig men jag råkar knuffa ner honom i ån så han drunknar. Precis när jag kommer fram till bilen som exploderat så exploderar en stor industri precis bredvid och de flyger människor ut ur fönstrena. Jag går därifrån, till busshållsplatsen för att se när bussen hem går... The End.

Helt sjuk!

Jag kom och tänka på en ganska fin lovestory när jag satt på bussen.

Jag var 15 år, skitsöt och tillhörde "tuffa gänget". Umgicks en hel del med en tjejkompis som pratade vääldigt mycket om en kille som hette Sebbe. Jag trodde fan inte att han var speciell och hon sa att jag skulle tycka att han va skitsnygg men att han aldrig skulle vilja ha mig för jag va inte tillräckligt söt (som om hon var de, haha!). Så skulle vi möta honom och hans kompis nån dag för dom skulle köpa cigg åt oss (usch vilken fjortis jag var). Jag blev såld men ville inte visa det, så jag spelade kall och pratade knappt inte med honom, även om han försökte. Efter många om och men hade han senare fått tag i mitt nummer och den kvällen vi hade träffat dom fick jag ett sms.

"Du är så jävla söt. Vill du gå på dejt med mig?"
Dejt, wtf. 15 år gammal liksom, han var 20. Men vad gör man inte! Så vi träffades, såg på film och så. Han föll som en fura, jag var helt inställd på att han bara ville knulla. Så vi fortsatte träffas och sådär och jag väntade på att han skulle försöka komma innanför mina trosor. Men jag kan inte neka att han var snygg; lång, bredaxlad bilmekaniker med skit under naglarna. Det var vad jag ville ha 15 år gammal, och han hade allt det. Han avgudade mig.

Och det jag minns mest från tiden med Sebbe var den dagen vi hade haft sex första gången. Efter ett tag så tog han min hand, la den mot sitt hjärta och sa;
- Känn här
- Varför slår ditt hjärta så fort?
- Varje slag det slår, är för dig.
Sen somnade jag i hans armar. Och jag tror aldrig jag har känt mig så trygg som då. Jag ångrar att jag släppte taget om allt det, jag ångrar att jag inte tog chansen att få tillbaka det när jag hade den för något år sen. Jag ångrar så jävla mycket att jag inte kämpade utan ville leva livet. Man vet inte vad man har förrän man förlorat det.

Jag står fast vid det jag sa redan då, på den tiden;
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig, Sebasthian.

Albin! <3





Rut! <3

 

Jag har aldrig varit insatt i politik.
Aldrig vetat vem som är statsminister osv osv osv osv osv.
För jag faktiskt skitit i vilket.
Men nu måste jag läsa samhälle A så det är bara att försöka bli insatt.
Eftersom vi har en så snäll lärare så har han försökt få mig att fatta hur allt hänger ihop.
Efter att jag sagt mina åsikter så ritade han upp på tavlan precis som på bilden nedan!

Och jag har bestämt mig för att min nya karriär är politiker - statsminister.
För jag är en jävel på att ljuga och skitkass på att hålla löften! Fan vad jag är bra.
Jag kommer bli stor, alla kommer prata om mig,
medan jag sitter på min feta röv och pundar upp statens pengar!
Jag förtjänar't! :)

Jag vill föda dina barn, dirr!

Jag känner mig faktiskt ungefär så.
Jag som lovade mig själv att inte bli blödig. Fyfan.
Politiker borde jag verkligen bli, eftersom jag inte ens kan hålla löften till mig själv.


Och så har jag börjat lyssna på två låtar som jag blir en äcklig fuckin' lipsill av.
Skärpning!


Nu börjar alkoholsuget komma tillbaka, härligt!
Jag som trodde jag hade tappat gnistan efter 14 dagars fylla, men icke.
Still goin' strong!


Personlighetskluvningar ftw, jag älskar det, rly.

Fan vad jag har saknat att spy galla över allt och alla.
Jag är så inutavhelvetes trött på den här skiten nu.
Alla människor med personlighetskluvning.
Titta bara på min klass t ex, vet någon där ens vem dom är?
Och jag är trött på patetiska människor som inte vet vad dom vill.
Helst av allt skulle jag vilja flytta långt bort, nu menar jag ungefär till andra sidan jorden.
Starta ett nytt liv och slippa alla patetiska svenskar.

Jag längtar tillbaka till Bulgarien, där var allting enkelt.

Jag är glad att jag har mitt eget liv i alla fall, som går framåt.

I can't help you fix yourself
But at least I could say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
I tear my heart open, I sew myself shut
And my weakness is that I care too much
And our scars remind us that the past is real
I tear my heart open just to feel




Papa Roach - Scars (Acoustic)