ATTENTIONWH0RE

Här sitter jag när jag egentligen borde skriva min livsåskådning och mitt etiska fall. Jag borde nog fan rita lite atomer också. Men äh, varför göra det idag när jag kan göra det imorgon?

Jag drömde något helt sjukt igår natt.
Dom inblandade är;
Björn - En kille vi träffade i Bulgarien
Andreas - Min storebror
Pappa - Behövs förklaring?
En hel drös industriarbetare
Några poliser

Hela drömmen börjar med att jag och Björn slåss, riktigt slagsmål med knytnävar osv. Så jag försöker springa därifrån och han jagar mig, så jag får simma över en å och springa in i ett hus. Han springer efter och vi fortsätter slåss i de här gamla huset. Så jag får tag i en osthyvel och hugger av honom några fingrar, då får han också tag i en osthyvel och hugger den mitt i min ryggrad så den fastnar.

Vid den punkten i drömmen så vaknar jag av att det gör ont i ryggen och de känns som att de rinner blod över ryggen. Det tar ett tag innan jag lyckas somna om. Då fortsätter drömmen.

Efter att Björn huggit osthyveln i ryggen på mig så blir jag riktigt förbannad och tar en skalkniv (en såndär liten, kort kniv) och hugger den i hans hjärta så han dör. Precis då ringer de på dörren och där står polisen med en röd plåtbit i handen, dom frågar om den tillhör Andreas bil, och jag svarar långsamt "jaaa". Då berättar dom att bilen exploderat så han är antagligen död. Då började jag springa igen och fick simma över ån en gång till, på andra sidan stod pappa för att möta upp mig men jag råkar knuffa ner honom i ån så han drunknar. Precis när jag kommer fram till bilen som exploderat så exploderar en stor industri precis bredvid och de flyger människor ut ur fönstrena. Jag går därifrån, till busshållsplatsen för att se när bussen hem går... The End.

Helt sjuk!

Jag kom och tänka på en ganska fin lovestory när jag satt på bussen.

Jag var 15 år, skitsöt och tillhörde "tuffa gänget". Umgicks en hel del med en tjejkompis som pratade vääldigt mycket om en kille som hette Sebbe. Jag trodde fan inte att han var speciell och hon sa att jag skulle tycka att han va skitsnygg men att han aldrig skulle vilja ha mig för jag va inte tillräckligt söt (som om hon var de, haha!). Så skulle vi möta honom och hans kompis nån dag för dom skulle köpa cigg åt oss (usch vilken fjortis jag var). Jag blev såld men ville inte visa det, så jag spelade kall och pratade knappt inte med honom, även om han försökte. Efter många om och men hade han senare fått tag i mitt nummer och den kvällen vi hade träffat dom fick jag ett sms.

"Du är så jävla söt. Vill du gå på dejt med mig?"
Dejt, wtf. 15 år gammal liksom, han var 20. Men vad gör man inte! Så vi träffades, såg på film och så. Han föll som en fura, jag var helt inställd på att han bara ville knulla. Så vi fortsatte träffas och sådär och jag väntade på att han skulle försöka komma innanför mina trosor. Men jag kan inte neka att han var snygg; lång, bredaxlad bilmekaniker med skit under naglarna. Det var vad jag ville ha 15 år gammal, och han hade allt det. Han avgudade mig.

Och det jag minns mest från tiden med Sebbe var den dagen vi hade haft sex första gången. Efter ett tag så tog han min hand, la den mot sitt hjärta och sa;
- Känn här
- Varför slår ditt hjärta så fort?
- Varje slag det slår, är för dig.
Sen somnade jag i hans armar. Och jag tror aldrig jag har känt mig så trygg som då. Jag ångrar att jag släppte taget om allt det, jag ångrar att jag inte tog chansen att få tillbaka det när jag hade den för något år sen. Jag ångrar så jävla mycket att jag inte kämpade utan ville leva livet. Man vet inte vad man har förrän man förlorat det.

Jag står fast vid det jag sa redan då, på den tiden;
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig, Sebasthian.

Albin! <3





Rut! <3

 

Jag har aldrig varit insatt i politik.
Aldrig vetat vem som är statsminister osv osv osv osv osv.
För jag faktiskt skitit i vilket.
Men nu måste jag läsa samhälle A så det är bara att försöka bli insatt.
Eftersom vi har en så snäll lärare så har han försökt få mig att fatta hur allt hänger ihop.
Efter att jag sagt mina åsikter så ritade han upp på tavlan precis som på bilden nedan!

Och jag har bestämt mig för att min nya karriär är politiker - statsminister.
För jag är en jävel på att ljuga och skitkass på att hålla löften! Fan vad jag är bra.
Jag kommer bli stor, alla kommer prata om mig,
medan jag sitter på min feta röv och pundar upp statens pengar!
Jag förtjänar't! :)

Jag vill föda dina barn, dirr!

Jag känner mig faktiskt ungefär så.
Jag som lovade mig själv att inte bli blödig. Fyfan.
Politiker borde jag verkligen bli, eftersom jag inte ens kan hålla löften till mig själv.


Och så har jag börjat lyssna på två låtar som jag blir en äcklig fuckin' lipsill av.
Skärpning!


Nu börjar alkoholsuget komma tillbaka, härligt!
Jag som trodde jag hade tappat gnistan efter 14 dagars fylla, men icke.
Still goin' strong!


Personlighetskluvningar ftw, jag älskar det, rly.

Fan vad jag har saknat att spy galla över allt och alla.
Jag är så inutavhelvetes trött på den här skiten nu.
Alla människor med personlighetskluvning.
Titta bara på min klass t ex, vet någon där ens vem dom är?
Och jag är trött på patetiska människor som inte vet vad dom vill.
Helst av allt skulle jag vilja flytta långt bort, nu menar jag ungefär till andra sidan jorden.
Starta ett nytt liv och slippa alla patetiska svenskar.

Jag längtar tillbaka till Bulgarien, där var allting enkelt.

Jag är glad att jag har mitt eget liv i alla fall, som går framåt.