ATTENTIONWH0RE

November har inte ens börjat och jag har redan 65 bokade timmar.
Ändå är jag längst ner på näringskedjan.
FETT NICE!
Mer jobb kommer det bli, är bara bokad tre av novembers fem möjliga helger.


Jag ska bli så jävla rik.

Idag har jag stört mig på feta, bortskämda tonårspojkar med moped.
Och regnet, regnet irriterar mig.
Och baksmälla, det irriterar mig också.
Och att min telefon tjuter på nåt lustigt sätt när den är på ljudlös.
Och att jag hör ett jävla pip i öronen hela tiden (inte tinnituspip, utan smspip typ).
Och snygga byggarbetare som inte förstår att dom är snygga.
Och minst en miljon saker till.

Vila i frid min älskade vän.
Mitt hjärta kommer slå för dig, för allt du gjorde.
Jag kan inte förstå det, du var den starka av oss.
Jag älskar dig och du gjorde mig hel.
Tack för att du är du <3

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där.
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här.

Förlåt att jag inte fanns där.

Det är avslappnande att ligga bredvid dig i soffan.
Se hur du snusdreglar lite när du precis somnat.
Känna din arm runt mig och höra hur du andas.
Hur du vaknar, tittar på mig, ler och ger mig en puss.
Jag var lugn, avslappnad och jag kände mig trygg.
Känna hur du flyttar lite närmre, suckar, blundar och somnar om.
Känna hur du smeker min arm i sömnen.
Borrar in din näsa i min hals.

När du vaknar, smeker min kind och frågar sådär sött och nyvaket om jag är trött.
Jag skakar på huvudet, ger dig en puss på näsan och du ler sött.
Drar mig närmare och smeker mig över håret.
Just precis då, så önskar jag att jag tyckte om dig mer,
att du var lite mer för mig.
Jag önskar att det var det livet vi kunde leva.

Att vakna bredvid dig på morgonen, se hur du sparkat av dig täcket.
Se din rygg, stryka med fingrarna över den, höra hur du suckar, vänder dig om och tittar på mig.
Jag önskar att allt var enklare.
Det är det inte.
Och inatt, ja inatt, får jag sova ensam.

Fifan vilka minnen jag har till den här låten!

Creds till mig som är vaken 06.15 och bloggar.
Fast jag hade hellre sovit, men kan inte.
Har ialf sovit ca 3 timmar.
Jag borde somna om, men det går inte.
Har varit vaken sen halv sex och är cptrött.
Så nu sitter jag och lyssnar på musik,
ska snart duscha och sådär.

Så, godmorgon!

Nu blev jag på så jävla mycket bättre humör!



Jag var 14 år, rökte, drack hb och hängde med äldre killar.
Jag var kung!

no, I'm not dead.
We never wanted to be like you,
we never wanted to end up like this.

Idag ska jag skriva nåt meningslöst, för det är så allt känns. Jag känner mig bränd och jag har feber. Jag har druckit en liter saft och det är faktiskt det enda jag gjort ikväll. Jag har varit i skolan en timme idag, meningslöst. Imorgon ska vi prova studentmössor, studenten känns meningslös. Jag saknar en massa saker idag, jag saknar framförallt det gamla, den härliga tiden. Glidartiden. Jag vill glida runt nu också, men det går inte. Det är dags att bli vuxen, dags att sluta gråta sig till sömns, dags att sluta kasta saker, dags att sluta skylla på andra, dags att låtsas att allt är bra när man egentligen bara vill bryta ihop. Förr var jag bra på att låtsas, nu kan jag knappt inte det längre. Och vart på vägen blev jag känslosam? Innan sket jag i allt, nu kan jag bara inte sluta bry mig. Varför hände detta? Jag vet att samtidigt klär det inte mig att vara glad och lycklig, det är bara ensamheten och bitterheten som klär mig. Jag ska vara ensam, jag ska inte sitta där 80 år gammal och prata om min döda make och mina barn och barnbarn. Jag ska prata om hur man blir stark av att vara ensam, hur man tar sig upp ur skiten, lyfter huvudet och bara går rakt fram. Jag ska vara bitter. Jag är nog den där personen som skulle starta tredje världskriget om jag bara fick chansen!


Men ikväll ska jag gråta, för ikväll tänker jag inte bli vuxen.
Jag ska gråta för alla brända broar och trassliga minnen.
Och jag ska upprepa; det var bättre förr.

So tell me now,
if this ain't love then, how do we get out?
 'Cause I don't know.
That's when she said "I don't hate you boy,
 I just want to save you while there's still something left to save"
That's when I told her "I love you girl,
but I'm not the answer for the questions that you still have."

Nu är jag förbannad, PO RIKTIT!
Säg det face to face, du slipper inte undan din jävel.
Kriget har bara börjat!



And when I come home, they'll be damn proud of me!

Jag mår som jag förtjänar, I guess.
Jag hatar att jag blivit sjuk igen.
Och så är jag allmänt deppig och nere.
Så nu ska jag sova, faktiskt.

and I'll take the fall for you.

Idag sa jag vad jag tyckte och tänkte och jag vann på det.
Nu är jag inte stressad och magknipet är borta.

Jag ska ta allt bit för bit, time will tell.
Jag tänker inte hoppas.
Jag tänker inte bli sårad.
Jag ska vara passiv, som fan.


As we learned how to fight,
a hero of war, yeah that's what I'll be!
And when I come home,
they'll be damn proud of me!
I'll carry this flag, to the grave if I must.
Because it's a flag that I love,
and a flag that I trust.

Jag har varit ledig den här helgen.
Det kändes skumt, faktiskt.
Den här veckan har jag så jävla mycket att göra.
Jag borde satt igång redan förra veckan.

Drömde en utav mina sjuka drömmar i natt igen.
Den här gången handlade det om en person jag vill glömma.
Jag grät i alla fall när jag vaknade, det kändes så verkligt.
Och allt jag sa i drömmen skulle jag vilja säga i verkligheten.

Jag förstår inte varför du är så jävla fail.
Shit happens, life goes on.
Synd att det hade kunnat bli något bra.


And now we're left with broken promises.

Jag borde verkligen sova.
Jag borde inte sitta här och älta.


Innan jag ger mig in på det här,
vill jag veta om det är guld eller hundbajs i regnbågens slut.

Jag gör som vi sa, jag kör den nya taktiken. Jag bearbetar.
Jag lägger fram alla minnen på bordet, jag rensar hjärnan helt.
Sorterar dom i olika högar, beroende på smärtfaktor.
Sen plågar jag mig igenom det, gång på gång.
Vänder och vrider på minnena, bilderna, filmerna.
Jag börjar med dom värsta, dom med hög smärta.
Och jag känner redan nu att i den här högen kommer varje minne ta lång tid att bearbeta.
Men jag är på gång, och jag ska vara stark.
En vacker dag kanske den här taktiken gör mig lycklig, den som lever får se.

Idag har jag inte gråtit.
Igår grät jag.


Hold on, be strong.

"den är inte ultimat förns du har en tom spritflaska i röven,
fullt synlig pga dina kläder på golvet eller i en flaggstång." - kedin

Jag mår helt klart bättre idag.
Precis som du sa igår; vi får sluta förtränga och börja bearbeta.

Men jag orkade inte gå till skolan idag,
för det första avskyr jag klassen jag skulle haft lektion med,
och för det andra så hade jag inte sovit nånting.
Hantverksteknik B börjar göra mig stressad nu!
Jag har till jul på mig, och jul är runt hörnet.


Men idag spelar jag bara samma låt på repeat.
Ska snart ta tag i mitt liv, genom att duscha, köpa mjölk, hälla mig i en proteindrink, ta en rask promenad.

Ibland önskar jag att du fortfarande fanns i mitt liv,
och kunde peppa mig nu, släpa ut mig.
Alla behöver vi nog egentligen en PT, och jag saknar min!

Inatt gråter hjälten.
Jag kollade på semesterbilder, som en normal människa. Log åt alla galna saker vi gjorde. Sen började jag tänka. Då dök bilden av dig, med din arm runt hennes midja, upp i mitt huvud. Jag visste redan innan du vände dig om att det var du, jag hade förträngt ditt ansikte men jag visste ändå så väl. Du hånlog. Det måste du gjort. Det skar i mitt hjärta. Jag tänker på att den där armen har varit runt min midja, dina händer har varit i mitt hår, och helt plötsligt så minns jag allt. Jag minns allt vin, jag minns lukterna, jag minns hur jag försökte mota bort din arm, och hur jag redan från början visste att den här kampen kan jag aldrig vinna. Och jag hör mitt eget skrik. Skriker jag på riktigt nu, eller är det i mitt huvud? Gråter jag ljudlöst, eller skriker jag faktiskt ut smärtan? Jag vet inte längre. Jag vet inte när jag vaknar på nätterna om jag vaknar av mitt skrik, eller om jag skriker för att jag vaknar. Det smärtar. Varje gång jag minns stampar du på mitt hjärta ännu en gång, du smular sönder det, du trasar sönder mig. Du har förstört mig. Jag är förstörd. Krossad.

Och jag har precis blottat mig i min blogg, jag är nästan naken och sårbar. Nu har ni chansen att kasta glåpord. Ni kan inte krossa mig mer, så gör det nu. Snabbt, precis som om ni drog av ett plåster.

I was crying blood and you knew.

Detta är ditt beslut, helt och totalt ditt beslut.
Jag ska stötta dig, jag kan inte påstå att jag gillar de.
Men jag kommer ändå alltid finnas här.
Trust me, darl.


Idag har vi skoldans. Vafan, SKOLDANS?
Det är därför jag sovit fram till nu ungefär.
Jag kände mig utsliten idag,
och jag måste drömt något konstigt inatt,
för de kändes som att någon slitit ut mitt hjärta och stampat på det.

Nu är äntligen stylingen slut för det här året,
så nu pågår mina skolveckor tisdag-torsdag. Skönt!
Jag är så jävla trött på stylingen, alla jävla måsten.
Inte blir det bättre av att projektarbetet måste handla om - just de, STYLING!


Det kanske är meningen att man faller isär för att kunna bli hel igen..


Och jag lovade mig själv att inte falla igen, men fan vad jag önskar att jag fick ha dig nära.


Nu ska jag kila ner till ica och hämta paketet från gymgrossisten!



En hyfsat ny bild, enjoy!

Jag höll tummarna för dig, jag hoppades verkligen.
Men ännu en gång är du nere på botten,
och allt jag kan säga är att jag älskar dig.
Ibland räcker inte ens det.
Jag vill fixa dig, göra dig hel igen.
Men jag kan bara vara åskådare när livet fuckar med dig.
Det gör ont, som fan.